Deadline nära – kan leda till regeringens fall

Deadline nära – kan leda till regeringens fall
Regeringen faller, januarisamarbetet spricker, den svenska modellen rasar och den gamla axeln mellan Socialdemokraterna och storkapitalet knäcks. Det är några risker – eller möjligheter – när förhandlingarna om arbetsrätten rusar mot deadline.

– Det är precis samma situation nu, säger historikern och författaren Gunnar Wetterberg.
Under hot om lagstiftning måste fack och arbetsgivare enas. Den gången – 1938 – gällde det Saltsjöbadsavtalet, som lade grunden för den svenska modellen.
Nu är det arbetsrätten som ligger på förhandlingsbordet. Senast på onsdag i nästa vecka måste Svenskt Näringsliv vara överens med LO och PTK – tjänstemannafacken – om de omstridda turordningsreglerna i las, lagen om anställningstrygghet.
Om mönstret från 1938 upprepar sig blir det en kompromiss. Trots att Svenskt Näringsliv kan räkna med att politikerna annars – om parterna inte kommer överens – skulle ändra arbetsrätten till arbetsgivarnas fördel. Men så var det för snart 80 år sedan också. Då ville arbetsgivarna undvika lagstiftning trots att den skulle inskränka strejkrätten.
– Man ville hellre ha en uppgörelse med fackföreningsrörelsen. För arbetsgivarna var arbetsfreden viktigare än den där lagstiftningen, säger Wetterberg.
Det var ett begripligt egenintresse – Sverige hade sedan länge dominerat den internationella statistiken över arbetsmarknadskonflikter. Man kan säga att Saltsjöbadsavtalet tog hand om problemet, och kanske gör det än i dag.

För den som räknar strejkdagar finner att Sverige är en fredlig ö i en europeisk jämförelse. Det tolkas av många – både på den fackliga sidan och bland arbetsgivarna – som ett utfall av den svenska modellen och den berömda samförståndsandan.

Det är också ett argument för Svenskt Näringsliv att faktiskt göra upp med LO, hellre än att ta chansen att låta lagstiftarna försvaga fackföreningsrörelsen. Arbetsgivarna tittar med rysningar mot kontinenten där svaga, men strejkvilliga, fackföreningar skadar näringslivet.
– Det här att behålla ett bra förhandlingsklimat, det har ett långsiktigt värde för arbetsgivarna. Man ska ju förhandla varje år, säger Gunnar Wetterberg, som också har en bakgrund som samhällspolitisk chef på Saco.
Den svenska modellen har sedan Saltsjöbadsavtalet byggt på att politikerna låter parterna på arbetsmarknaden göra upp själva. Men ökad lagstiftning på området och sjunkande facklig organisationsgrad har gjort uppgörelsen från 1938 allt mer överspelad.
Inför 70-årsjubileet 2008 gjorde Svensk Näringsliv, LO och PTK ett allvarligt försök att enas om ett nytt huvudavtal på arbetsmarknaden – men misslyckades.
Förhandlingarna sprack på las.

Den här gången är det dock andra förutsättningar. Bakgrunden är den utdragna regeringsbildningen efter valet, som inte tog slut förrän Socialdemokraterna hade betalat ett skyhögt pris för statsministerposten. Konstruktionen i januariavtalet ser i korthet ut så här:
En utredning får i uppdrag att ta fram förslag om en ”moderniserad” arbetsrätt. Om parterna i stället själva kommer överens om en mer flexibel arbetsrätt ska regeringen ”lägga förslag i linje med parternas överenskommelse. I annat fall genomförs utredningens förslag.”
Utredningen blev klar i början av sommaren, och LO avskydde den. Men den sågades också av Stefan Löfven och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark som hävdade att förslagen inte upprätthöll ”en grundläggande balans” mellan parterna – en sådan formulering finns nämligen också med i januariavtalet. Utredningen ger arbetsgivarna makt på fackets bekostnad, menade S-ministrarna, och kan därmed inte omvandlas till lag.

Den tolkningen har iskallt avvisats av regeringens borgerliga samarbetspartier – blir det ingen uppgörelse ska utredningsförslaget genomföras.

– För både oss och Centern var arbetsrätten en av de absolut viktigaste frågorna som gjorde att vi lät Socialdemokraterna sitta vid makten, säger riksdagsledamoten Gulan Avci som sköter arbetsmarknadsfrågor i Liberalerna.
Och Centerns Annie Lööf sa nyligen i en intervju att Stefan Löfven vet vad som gäller – ”arbetsrätten är anledningen till att han är statsminister”.

Från förhandlingarna i Svenskt Näringslivs lokaler på Östermalm löper alltså en stubintråd rakt in i regeringskansliet – om de misslyckas kan att ett politiskt helvete bryta ut där. Försöker Stefan Löfven köra över Centern och Liberalerna i tolkningstvisten om januariavtalet och utredningsförslaget riskerar regeringsunderlaget att sprängas.

Lägger regeringen i stället fram utredningens förslag, som Centern och Liberalerna vill, aktiveras Vänsterpartiets ”misstroendelöfte”. Det innebär att Vänsterpartiet ska försöka samla stöd – från M, KD och SD – för att avsätta regeringen. Det är osäkert om det skulle lyckas, men regeringen saknar majoritetsstöd i riksdagen.
I potten ligger inte bara arbetsrätten – utan även omställning för arbetslösa och utformningen av a-kassan. Arbetsgivarna – som företräds av Svenskt Näringsliv och Almega – har sagt att man kräver en uppgörelse där alla delar ingår. Slutförhandlingarna sker nu i en tajt grupp, och de fåtaliga läckor som hörs rapporterar om att det fortfarande går trögt med att hitta en kompromiss.
Men om historien upprepar sig så kommer elefanterna alltså att dansa före onsdag. Då blir det en uppgörelse mellan parterna, och regeringen kan – i alla fall tillfälligt – andas ut.
Stefan Löfven skulle slippa köra över LO, vilket vore en lättnad för statsministern som ju förkroppsligar både socialdemokratin och fackföreningsrörelsen. Och den komplicerade men ofta konstruktiva relationen mellan arbetarrörelsen och näringslivet skulle förbli intakt. Den är också i högsta grad en del av den svenska modellen.

Som statsminister etablerade Tage Erlander något som kallades ”Harpsundsdemokrati” när han tog emot de riktigt tunga näringslivsmännen – gärna Marcus ”Dodde” Wallenberg – på statsministerresidenset Harpsund, utanför Flen i Sörmland. Över en bit mat och ett gott vin fördjupades samförståndet.
Värmen i relationen mellan Socialdemokraterna och näringslivet har växlat, men har byggt på respekt för den andra sidans makt. På nationell nivå har föremålet för partiets kärlek därför alltid varit storföretagen, kapitalet – eller ”Wallenbergarna” om man så vill. Småföretagare har alltid betraktats med större misstänksamhet.
Men kanske utmanas nu också den komponenten i den svenska modellen. För i både januariavtalet och utredningsdirektivet har Centern och Liberalerna lyft fram ett annat näringslivsintresse – de små och medelstora företagens. Från Centerpartiet har det varit ett tydligt villkor inför förhandlingarna:
– Vi har sagt att man inte får glömma bort de företag som inte är medlemmar i de arbetsgivarorganisationer som förhandlar, eller är det men inte omfattas av kollektivavtal för att de är för små, säger Centerpartiets arbetsmarknadspolitiske talesperson Martin Ådahl.

Det är inte så att större företag har något emot en reformerad av arbetsrätt , men det är värt mycket mindre för dem än för småföretagen. Carola Lemne, som har varit vd för Svenskt Näringsliv medger i en krönika att för industriföretagen är arbetsrätten mindre problematisk: ”De har stora personalavdelningar som lärt sig hur de ska hantera turordningsregler, stora organisationer att flytta runt medarbetare i, och har, åtminstone ibland, råd att lösa problemen med pengar”.
Från småföretagarhåll finns det därför en oro att Svensk Näringsliv ska göra upp med LO och PTK för att bevara samförståndet och den svenska modellen, utan att lösa själva stridsfrågan om arbetsrätten.
Också en uppgörelse mellan parterna skulle då kunna sluta med att regeringsunderlaget skakar, om Centern och Liberalerna inte tycker att den går tillräckligt långt, och inte tar hänsyn till de mindre företagen. Partierna har ju i januariavtalet blivit lovade tydligt utökade undantag i turordningsreglerna, och att det ska bli billigare att säga upp särskilt ”för mindre företag”.

Med bara några dagar till deadline säger både Centern och Liberalerna att de helst ser en uppgörelse mellan parterna. Gulan Avci gör klart att om förhandlingarna misslyckas så får det konsekvenser.
– Nu har parterna chansen att skapa historia, ett nytt Saltsjöbadsavtal. Men vi kommer inte att sitta med armarna i kors om de inte gör det, säger hon.
Centerpartiets Martin Ådahl ser inget annat alternativ än parterna löser frågan – eller att regeringen lägger fram utredningen som lagförslag.
– Vi tror verkligen att de kommer att komma överens eftersom det är ett historisk ögonblick på arbetsmarknaden, både som det ser ut nu med coronapandemin, men framför allt eftersom de har hållit på med den här frågan så länge. Nu har de fått en unik chans att komma i mål, säger han.

SVD.se

Deadline nära – kan leda till regeringens fall السابق

Deadline nära – kan leda till regeringens fall

Dansk sharia-skilsmässa väcker starka känslor التالي

Dansk sharia-skilsmässa väcker starka känslor

شاركنا تعليقك