Hyresnämnden kallar till sammanträde

Hyresnämnden kallar till sammanträde
Han är knappt 40 år. Vi kan kalla honom Amir.

Amir hyrde fram till våren 2020 en tvårumslägenhet och en garageplats av ett allmännyttigt bostadsföretag i en förort till Göteborg. Han levde där med fru och barn och periodvis fick även ett par andra släktingar plats i bostaden.

Det finns inget som tyder på att Amir nånsin var en uppskattad granne. Tvärtom. Relationen med den närmaste familjen var också långt i från den bästa – i den hyresnämndsprövning som skulle följa berättade han själv att ”tillvaron var ordnad fram till slutet av september, då försvann plötsligt hans hustru och barn”.

Det hade sedan lång tid varit oroligt runt Amir och boendet. Han varvade narkotikabrott med annan kriminalitet. För polis och störningsjour var han ett ständigt bekymmer. Situationen eskalerade och saken hamnade till slut hos hyresnämnden efter att hyresvärden och alla andra i hans närhet hade fått nog.

Hyresnämnden prövade först om Amir skulle bli av med lägenheten på grund av att han, som hyreslagen säger, hade gjort sig skyldig till särskilt allvarliga störningar i sitt boende.

Om vi sätter ned pennan mitt i händelseförloppet såg de störningarna ut så här. 
Otaliga anmälningar till polis och störningsjour hade kommit in från oroliga och rädda grannar och omkringboende, okända individer rörde sig i och kring lägenheten i vad som misstänktes var en omfattande narkotikahandel, skrik och andra höga ljud hördes från bostaden under dygnets alla timmar, polis och störningsjour hittade en utslagen person på golvet i lägenheten när ytterdörren stod på vid gavel, väktare som ditkallats för att skydda andra boende tvingades lämna fastigheten av säkerhetsskäl efter Amirs hot.

Vid flera tillfällen anmodade fastighetsägaren Amir att vidta rättelse, alltså att upphöra med störningarna. Men inte ens en dag hann passera efter hans löften om bättring förrän störningsjouren tvingades åka dit på nytt. Ännu fler klagomål och anmälningar till polis och störningsjour om spring, hot, ljud, narkotikahandel och föremål som kastades ut genom fönster.

Amirs lägenhetsdörr hade blodspår efter en natt med drogförsäljning i trapphuset då påverkade personer aggressivt hade bankat på grannars dörrar. Det ledde till att en granne inte vågade sova och flera andra inte ens tordes gå in i fastigheten. Rädslan delade grannarna med störningsjourens personal som också tvingades lämna platsen.

Den avslutande anmodan till rättelse följde Amir upp med att på nytt hota grannar. Han gick fram till ett fönster och skrek att han skulle döda en kvinna och hennes familj. Efter att hoten hade anmälts till polisen upptäckte hon att han hällde ut bensin i fastigheten och hon hörde honom skrika att han skulle spränga alla. Hon anmälde även det till polisen.

Vid två tillfällen tvingades polisens bombgrupp och insatsstyrka att rycka ut till lägenheten.

I Amirs trappuppgång hyrde socialtjänsten en lägenhet som skulle användas för referensboende. Den stod tom på grund av att socialtjänsten inte vågade låta någon bo där så länge Amir fanns kvar i huset.

Inför prövningen i hyresnämnden hade fastighetsägaren samlat ihop anklagelserna mot Amir. De skrämmande beteendena hade dokumenterats av störningsjour och polis och tjänstemän vittnade dessutom om dem muntligt inför nämnden.

Men det räckte inte. Hyresnämnden ansåg nämligen inte att det stod klart att Amir hade gjort sig skyldig till särskilt allvarliga störningar i boendet och ogillade därför den grunden för förverkandet.

I korthet motiverade nämnden det med att de grannar som hade utsatts för hoten inte själva hade uppträtt inför nämnden och att det därför fanns ett tvivel som skulle tillräknas Amir.

Hyresnämnden underkände av samma skäl också den andra grunden för varför Amir skulle bli av med sin lägenhet. Det var inte utrett att han hade betett sig klandervärt efter att hyresvärden hade anmodat honom att upphöra med störningarna.

Men allt är inte hopplöst, för i slutändan ledde prövningen till att Amir tvingades flytta. Hyresnämnden accepterade nämligen att störningar ändå hade pågått i en oacceptabel omfattning.


2014 hade Amir lämnat Göteborg och anslutit sig till en terrororganisation i Syrien. Det finns inte någon offentligt känd, säker information om när han återvände.
Vad Amir gjorde i Syrien är inte heller utrett.

Det framgår inte av hyresnämndens beslut om ledamöterna i nämnden känt till Amirs bakgrund. En sak är emellertid klar: de boende i förorten har gjort det.

I Sverige är det huvudsakligen hyresnämnder, förvaltningsrätter och socialtjänster som får ta itu med följderna av IS-återvändandet. Med något enstaka undantag har ju återvändarna hittills sluppit kriminalvård eftersom de inte har behövt stå till svars i allmän domstol för vad de kan ha gjort i Syrien.

Att just svensk byråkrati i form av hyresnämnder och andra myndigheter får hantera IS-återvändarnas praktiska återanpassning i samhället för ofta med sig en märklig känsla för den som i efterhand granskar de ärendena.

Och känslan blir tydlig i fallet Amir. Man förstår att den i bland beror på det enkla förhållandet att myndigheten inte vet vem den har att göra med eftersom ingen har berättat det, men skälet är nog ofta i stället ett annat.

Det handlar då om att myndigheten, med det självklara syftet att handla korrekt, på ett närmast fyrkantigt sätt tillämpar metoder och principer som är avsedda för den vanlige mannen på gatan, han som har rätt att bli trodd på sina ord och som ska omgärdas av skyddande dogmer om oskuld när myndigheter utövar makt.

Sådana metoder och principer är oskrivna regler för hur t.ex. påståenden och bevisning ska värderas och för hur resultatet av den sortens bedömningar ska viktas och falla ut. Det är en minst sagt svårfångad och svårformulerad materia som är laddad med rättssäkerhetsskäl, ett område där redan ett svagt ifrågasättande kan väcka till och med avlidna professorers vrede.

Trots att alla förstår och accepterar den enkla utgångspunkten att myndigheter ska behandla alla lika och enligt lagen är det ändå just där som den svåra känslan finns.

Den är svår just för att de tillämpningsprinciper och -metoder som används upplevs som närmast undantagslösa; när man värderar påståenden och bevisning om en persons agerande ska det helt enkelt inte spela någon roll om han är känd som en tidigare medlem i en terroristorganisation eller inte. Men den sortens principer och metoder kräver en känslig hand hos beslutsfattare.

För även den som i alla sammanhang står upp för den självklara grundsatsen om likhet inför lagen lär anse att det tveklöst har betydelse om det är en IS-återvändare som hotar att skära halsen av dig och din familj och att spränga ditt hus.

Oavsett om hyresnämnden kände till Amirs bakgrund eller inte – det framgår alltså inte av hyresnämndens beslut – vågar jag påstå att just hans bakgrund var av avgörande betydelse för grannarnas rädsla.

Källa: doku.nu

السجن 10 سنوات لداعية إسلامي عراقي شارك بالتخطيط لهجوم في ألمانيا وجنّد انتحاريين السابق

السجن 10 سنوات لداعية إسلامي عراقي شارك بالتخطيط لهجوم في ألمانيا وجنّد انتحاريين

شاركنا تعليقك